Spindrift: En skiva blir till

Platsen var en konsertscen i Folkets Hus på Järntorget i Göteborg. Celtic Connections avrundade precis en bejublad konsert inför en fullsatt lokal, som en del av 1995 års upplaga av Gothenburg Irish Festival. Endorfinet flödade på scen, Guinnessen flödade i publikhavet och lyckan var överväldigande.

”Tack så mycket och godnatt”, sade pianisten Greg McDermott i sin mikrofon. Gitarristen Emil Pernblad fyllde i med ”Vi ses nästa år”.

Vad ingen visste var att det inte skulle bli något nästa år med Celtic Connections. Kort därefter blev Greg McDermott tvungen att lämna bandet på grund av tidsbrist. Jag (fiolspelaren Jonas Liljeström) och bandledaren Jonathan McCullough letade ett tag efter en ersättare men fann ingen som vi ansåg höll måttet, med påföljd att bandet upplöstes.

Strax innan Celtic Connections upplöstes hade vi spelat in ett fullängdsalbum med arbetsnamnet ”Spindrift” i studion Bohus Sound Recording i Kungälv strax norr om Göteborg. I och med att bandet upphörde att existera lades projektet på is, och när Jonathan avled år 1999 försvann rullbanden som skivan spelats in på. Livet gick vidare och i ärlighetens namn reflekterade ingen av oss särskilt mycket över skivan som inte blev av.

Idén att ge ut albumet kom ursprungligen från min fru Marita Johansson, som själv är sångerska med bland annat romsk och judisk folkmusik på repertoaren. Jag hade berättat för henne om ”Spindrift” - hon blev entusiastisk och tyckte att vi borde mixa och ge ut albumet. Entusiasmen smittade av sig på mig, och jag började undersöka vart de försvunna rullbanden hade tagit vägen.

Jag började med att kontakta Greg McDermott – jag visste att han var den bandmedlem som hade haft mest kontakt med Jonathans anhöriga efter hans död, så det verkade mest sannolikt att han visste vart rullbanden tagit vägen. Greg hade faktiskt själv ett rullband som han trodde innehöll ”Spindrift”, men vid närmare granskning visade det sig att bandet i själva verket innehöll mastern till Celtic Connections första skiva – en EP som utgavs år 1993.

Däremot hade Greg ett kassettband där vi hade spelat in en råmix av ”Spindrift” och som jag lånade av honom. Jag kände mig väldigt spänd när jag lyssnade på inspelningen – det var mer än tjugo år sedan jag hörde den sist och jag visste inte om jag skulle tycka att musiken fortfarande höll måttet efter alla dessa år. Till min lättnad och förtjusning kunde jag konstatera att den lät fantastisk!

Emil Pernblad hade med åren blivit en väldigt skicklig inspelningstekniker – jag berättade för honom om idén att ge ut skivan och frågade om han ville hjälpa till att mixa inspelningarna. Efter att ha lyssnat på råmixen blev även han entusiastisk och ställde med glädje upp på projektet.

Tanken var ursprungligen att släppa ”Spindrift” under väldigt blygsamma former – som en helt och hållet digital utgivning för streamning och nedladdning; inte som en fysisk skiva. I detta skede kändes det ju viktigast att musiken skulle göras tillgänglig för allmänheten, och en enbart digital utgivning var det billigaste och enklaste sättet att göra det på. Men även det billigaste sättet att genomföra projektet på skulle medföra stora kostnader. Jag kontaktade därför Mikael Ringlander vid Svenska Kyrkan, som hade varit medarrangör under Gothenburg Irish Festival, för att fråga om han kunde ställa upp som medfinansiär.

Det visade sig att Mikael blev eld och lågor över projektet. Han gick inte bara med på att ställa upp som medfinansiär, han ville även ge ut ”Spindrift” som fysisk skiva. Svenska Kyrkans Kultursamverkan – en kulturorganisation för vilken han var projektledare – hade utvecklats ur Svenska Kyrkans samarbete med Gothenburg Irish Festival, och att medverka till att ge ut skivan skulle vara ett sätt att lyfta fram organisationens rötter. Jonathan McCullough hade dessutom varit nära vän till Mikael Ringlander och utgivningen av ”Spindrift” blev för honom ett sätt att hedra Jonathans minne.

I samma veva kontaktade jag även de två andra medlemmarna i Celtic Connections – trumpetisten Kristin Lidell och tin whistlespelaren David Stiernholm – för att fråga om även de ville vara med i projektet, och de ställde entusiastiskt upp.

Frågan kvarstod alltjämt – vart hade rullbanden tagit vägen? Det föreföll troligt att något av Jonathans syskon hade dem. Med hjälp av kontaktuppgifter som jag fått av Mikael Ringlander ringde jag till Jonathans bror Derek McCullough i Nordirland – det visade sig att han hade banden och gick med på att posta dem till mig.

När banden väl kom fram uppstod viss förvirring – på kassettbandet med råmixen fanns tio låtar, men på lådorna som banden låg i fanns bara sammanlagt åtta låtar uppskrivna. Det verkade alltså som att ett av banden eventuellt saknades. Jag ringde Derek igen, förklarade situationen och frågade om han verkligen skickat alla band han hade. Han kunde bara bekräfta att så var fallet; han var helt säker på att de tre band han skickat var alla han hade.

Jag var redan inställd på att banden skulle behöva en hel del förarbete innan de kunde mixas. De behövde digitaliseras i studio, men jag hade även fått veta att rullband av det slag vi använt hade ett konstruktionsfel som gjorde att bandens ytlager började klibba ihop efter tjugo år. Därför skulle de behöva ”bakas” – dvs helt enkelt placeras i bakugn och utsättas för höga temperaturer för att sedan långsamt svalna igen – innan de kunde användas. Digitaliseringen måste därefter ske inom två veckor efter bakningen. I det läget gick det alltså inte att säkert säga exakt vad som fanns på banden – jag fick ge mig till tåls tills dess att banden kunde digitaliseras innan jag kunde få klarhet i saken.

Det var med stor spänning som jag tog med de bakade banden till Svenska Grammofonstudion i Göteborg för att få dem digitaliserade. Till min lättnad var alla rullband välbehållna och lät bra, men som jag misstänkt saknades två av de låtar vi spelat in. Ett av banden hade alltså gått förlorat och skulle inte gå att återfinna. Vi kom fram till att de låtar som saknades på rullbanden var så fina att det var synd att kassera dem, därför har vi återskapat dem efter bästa förmåga från kassettbandet med råmixen och de bifogas som bonusspår i skivans slut.

Detta är alltså historien bakom "Spindrift". Vi är glada över att denna försvunna musik äntligen får se offentlighetens ljus, och vi hoppas och tror att du kommer att tycka om den!

Jonas Liljeström, 2018